Sofia´s

Ja, ibland behöver man skaka sina lakan för att få bort onödig skit som ligger och trängs med en under natten. Imorse skakade jag mina lakan och det var nog den bästa idén på länge, fick bort mycket som stört mina tankar på sistone. Så hela min dag har varit som en underbar nystart. Det var som om sanden i påslakanet påminde mig om vad som hänt tidigare, som om smulorna skavde hål på mina sinnen. Men nu, är allt rent och raderat. Till och med ordagrant så är mina lakan rena och fräscha efter den lilla luftningen.

När jag ibland tänker igenom saker för mycket, analyserar jag även sönder det. Det är något som förstör många saker för mig. Men det blir så när någon eller något kommer för nära inpå mitt revir, som att någon kryper under min filt som endast rymmer mig. När någon kommer för nära så blir jag rädd, lika rädd som när en spindel springer på golvet. I den stunden, när något kommit mig för nära, då springer jag helst, långt och utan att stanna. Eller så stannar jag och blir den värsta människan man kan tänka sig under några dagar. Jag gillar mig själv bäst när jag springer, på så sätt slipper jag vara jobbig mot andra som inte behöver ta min skit. Jag trodde jag skulle ha lärt mig att hantera detta nu, men det har jag insett att jag verkligen inte har. Huvudsaken nu är att jag vet varför jag gör det, men inte hur jag ska komma ur det. Det kommer med tiden, det vet jag.

För nu ska jag endast fokusera på det roliga och positiva som kommer i min väg. Spontana resor, en latte på väg, eller varför inte en hel dag på en strand med en mjuk sand som bara tränger in mellan tårna. Underbar känsla, kanske en av de bästa!?

En annan underbar känsla är att jag känner mig behövd, och det är inte varje dag man verkligen kan känna det även om man alltid vet att man är det. Det är underbart, vackert, ja allt.

Ja ännu ett djupt inlägg som behövdes ventileras!
Bilder säger mer än ord, så jag låter de tala för sig själv så kan jag gå och sova nu...