Sofia´s

Går med en klump i magen som vägrar att försvinna. Kanske därför inte aptiten är på högsta nivå. Jag känner mig konstig, som värsta pms-besvären fast det inte är det. Det är en jobbig känsla och jag vet inte hur den ska försvinna, för vissa saker försvinner inte bara över natten när man sovit. Även om jag önskade att det var fallet denna gång.

Kan inte tänka bort det, eller få det att försvinna. Jag känner mig så dum, varför ska det alltid bli så när det blir så? Jag är så bra på att förstöra saker. Det brukar väl heta att det finns inget ont som inte för nåt gott med sig, men jag tycker mer att det finns inget gott som inte för nåt ont med sig. För så känns det nu, att jag öppnade en onödig dörr och kanske stängde en ljus dörr, en dörr som kanske stod på glänt men som nu stängdes. Det är väl inte meningen att det ska gå på räls för mig helt enkelt.

Har nu en god lust att bara gå ut och få ur mig all ilska jag har inom mig. Men jag vet att skulle jag göra det så skulle det inte bli bättre, kanske värre. Fast hur kan det bli värre? Nej nu måste vändnignen komma till sommaren för jag orkar inte vara en jojo-humörare (istället för jojo-bantare) längre. Varken jag eller nån annan vinner på det.
 
Jag ska övervinna min känslomässiga rädsla och fixa det som jag ställt till med, hur jobbigt det än är.

//...