sanna vänner!?
Och nej jag tänker inte på Carolas låt, även om det är Lottas favorit;) Jag tänker på sanna vänner i den bemärkelsen det verkligen betyder. Kom underfund med massa nu när jag skulle plugga, jag måste ju ha en paus, annars blir allt för rörigt. Det jag kom på i alla fall är det här med sanna vänner. Vilka är egentligen ens sanna vänner? hur vet man om de är det? och hur känns det egentligen när man mister dem utan att ens veta vad som hänt? Jag tycker det känns "like crap", dåligt och ovisst.
När de flesta åker till sin hemort är det dels för att träffa familjen, men sen också för att träffa sina gamla vänner. Men hur känns det där, enda anledningen till att jag åker hem är för att jag vill träffa min familj, för vänner, nej det har jag tydligen inga kvar därhemma. I och för sig har de flesta flyttat, men det är inte så att någon hör av sig längre heller. Jag har försökt tagit kontakt, men det verkar inte som att det hjälper. Då börjar jag fundera på vad för slags vänskap jag har haft under ett bra tag. Det finns några jag var så nära med under gymnasiet, vi sa att vi alltid skulle hålla kontakten, men när ingen svarar när man ringer, mailar eller sms:ar, då får jag väl fatta att de inte vill ha med mig att göra. Men det känns väldigt tråkigt, jag saknar många som jag inte längre har kontakt med, jag saknar dem mycket. Men då borde jag släppa dem, för hur bra vänner har de då egentligen varit? Ytligt då antagligen...
Tur som är så har jag skapat mig ett nytt liv nu och förhoppningsvis ska jag ha vänner för livet den här gången, för vem vill sitta ensam utan vänner i 50-års åldern och bara ha en katt som sällskap? Inte jag i alla fall..Det känns faktiskt annorlunda nu, som att de sanna vännerna finns där man minst anar dem..I like södra Sverige!
Jag ska sluta att försöka nu och inse fakta, jag har mina sanna vänner i mitt liv nu och de "vänner" jag haft innan får höra till mitt förflutna!
Hitta era sanna vänner och håll de hårt, för det finns inte många...här är några av mina
När de flesta åker till sin hemort är det dels för att träffa familjen, men sen också för att träffa sina gamla vänner. Men hur känns det där, enda anledningen till att jag åker hem är för att jag vill träffa min familj, för vänner, nej det har jag tydligen inga kvar därhemma. I och för sig har de flesta flyttat, men det är inte så att någon hör av sig längre heller. Jag har försökt tagit kontakt, men det verkar inte som att det hjälper. Då börjar jag fundera på vad för slags vänskap jag har haft under ett bra tag. Det finns några jag var så nära med under gymnasiet, vi sa att vi alltid skulle hålla kontakten, men när ingen svarar när man ringer, mailar eller sms:ar, då får jag väl fatta att de inte vill ha med mig att göra. Men det känns väldigt tråkigt, jag saknar många som jag inte längre har kontakt med, jag saknar dem mycket. Men då borde jag släppa dem, för hur bra vänner har de då egentligen varit? Ytligt då antagligen...
Tur som är så har jag skapat mig ett nytt liv nu och förhoppningsvis ska jag ha vänner för livet den här gången, för vem vill sitta ensam utan vänner i 50-års åldern och bara ha en katt som sällskap? Inte jag i alla fall..Det känns faktiskt annorlunda nu, som att de sanna vännerna finns där man minst anar dem..I like södra Sverige!
Jag ska sluta att försöka nu och inse fakta, jag har mina sanna vänner i mitt liv nu och de "vänner" jag haft innan får höra till mitt förflutna!
Hitta era sanna vänner och håll de hårt, för det finns inte många...här är några av mina
Kommentarer
Postat av: Dophy
Fint! =0)
Trackback
